Och jag gör väl framsteg på alla plan?

Idag råkade jag hälla ut en halv flaska salmiak på golvet. Planen var att få ett glänsande fint badrum och tadaa vad jag tänkte att jag var smart när jag valde hushållets starkaste rengöringsmedel för att det skulle bli sådär alldeles extrafantastiskt bra. Dock så  rann mina ögon sönder och det var totalt omöjligt att andas så jag skulle vara lite smart och använda en av de ansiktsmaskerna som vi köpte för att inte dö av slipningsdamm i lungorna efter sovrumsrenoveringen.

Någon minut senare kom Jonny in och frågade om masken fungerade. (alltså inte för att han hade hört mitt klagande.."uuuh det sviiiiider i ögonen, aaaaaj mina sååår") (nu fick jag ostbågar, appropå ingenting). "JAAA", svarade jag lyckligt. Ungefär 5 sekunder senare känner jag väärldens frätande lukt gå rakt in genom masken och hela ögonen förblindas. Vid detta laget kommer Jonny utspringandes från sovrummet och tror typ att jag har dött eller åtminstone blivit skjuten i armen (verkligenheten var dock ännu hemskare).

Några minuter efter att jag i panik rusat ut genom rummet och allvarligt funderat på att bomma igen toadörren och aldrig mer återvända (potta på balkongen?), så känner vi oss trots allt modiga nog att göra något åt saken. Fullt utrustad med ett supertjock cyklop och ansiktsmasken på (behöver jag ens berätta hur snygg jag var?) står vi alltså i skift och spolar ner hett vatten från duschen över hela golvet samtidigt som man kniper igen ögonen och gör allt för att inte andas. (Det andra skiftet gick ut på att stå under ett fönster att hyperventilera tills dess att den andra inte klarade av att hålla andan längre och nytt byte fick göras.)

"Lova mig att du ALDRIG rör denna flaskan igen. Du är alldeles för klantig". E-EY, är det något som jag allt INTE är så är det klantig! Smidigast och oklantigast i världen. Just det!

Nu är det typ pokerkväll i vår lägenhet (och ingen vågar gå och kissa. inte riktigt vad jag hade för mål när jag skulle skapa den där superfräscha glänsande toaletten inför täby-besöket) och jag känner mig som världens tråkigaste flickvän men alltså.... poker är nog inte min grej alltså. Nej, hurra för ostbågar och danska (!) paradise hotell alltså!

På lördag kan vi förhoppningsvis flytta in i sovrummet igen. WOHO!

"Är du bra på allt eller?"

14.51.....14.51.....14.51.... en timme och nio minuter kvar tills jag börjar jobba och jag har ABSOLUT ingen lust. Hellre spyr jag tusen gånger om. Seriööst. Det bästa är att det ju egentligen inte ens är någon som tvingar mig. (förutom möjligtvis borättslaget och elbolaget). Men faktum är att jag BEHÖVER inte jobba så här mycket. Ett par dagar i veckan skulle fungera alldeles utmärkt. Speciellt medans jag pluggar. Så när jag satt där med Ida för någon vecka sedan och hon presenterade vilka tider som fanns lediga, vilket var galet många, så tänkte jag fortfarande att ett deltidsjobb var det som jag var ute efter. Skulle precis öppna munnen och börja peka på vissa intressanta pass när jag hör en annan röst säga "jag tar alltihopa". WHAT!?!??. Varför i hela fridens namn gjorde jag det? Idiotaggi idiotaggi idiotaggi. Okej. Det är bra. Det är ekonomiskt. Tänk så. Och om jag överlever kvällen så ska jag unna mig något fint imorgon. Bra plan.

14.55.... en timme och fem minuter kvar. Egentligen så vore det kanske bättre om klockan bara tickade på så att det fort blev dags och lika snabbt kunde vara över så jag kan få komma hem och pussa på min finaste och se hur långt han kommit med sovrummet. Jag tog faktiskt min spackeloskuld igår och självklart gjorde jag det med stil! Vilken entré. Vilken talang! Speciellt Jockes "åh fan, det är ju asbra".

Nästa vecka åker vi till Sverige och det ska bli huuuur mysigt som helst att få komma hem för ett tag! Igår bokade vi fint hotell med pool och jacuzzi och gratis ansiktsmasker, för att inte tala om trerättersmiddag och drink innan maten(<3) i Göteborg till hemresan. Som förlovningspresent till oss en vecka i efterskott! Längtar sönder!


Tillbaka på ruta ett?

Nu är jag alltså tillbaka på Statoil och vet väl egentligen inte riktigt vad jag ska säga av den saken. Jag jublar, dansar och dör av tristess i en och samma veva. Men jag ska åtminstone börja få igång min ekonomi igen och deeeet känns ju åtminstone helt okej efter månader av ren och skär fattigdom. Uuh.

För att fira att jag fått så många tider på statoil, till skillnad mot vad jag trodde, så unnade jag mig en shoppingtur i torsdags. Tänkte jag att kan ju lika gärna spendera upp ett par dagslöner när jag ändå fått så mycket mer än vad jag trodde. Att jag inte får lön på två månader och att jag måste trolla fram en galen massa möbelpengar.... det löser sig!

Men idag är jag leeeeeedig och solen lyyser!!!!! Jag borde ta mig ner till centrum och handla en flaska champagne eller någonting! Bara för att fira liksom! Kanske lite jordgubbar. .....eller så borde jag öppna den där förfärliga historieboken och göra en månads skolarbete som måste vara klart imorgon för att jag ska få mina 5000kr studiepengar.

Vilket val. Jag tror jag kör på champagnen!

"Varför har jag träningsvärk i rumpan?"

Ligger för tillfället under vårt fina täcke, i vår fina lägenhet, och tittar ut över... våra nu nästan tapetlösa väggar. Eh. Mycket tjusigt. Jag var så himla stolt över mig själv när jag slitit loss nästan en hel vägg på egen hand. Visserligen så hade jag gjort totalt fel iaf. HAHA. Men sånt där är bara detaljer. Jag är fortfarande stolt över min prestation. Igår var vi och handlade målarfärg, spackel, penslar och allt möjligt i määngder och mitt konto mår nog inget vidare idag. Hoppas verkligen han är så duktig som han påstår för jag har verkligen ingen aning så jag bara hänger på och hoppas på det bästa. Spännande detta!

Sedan lagade Jonny middag och vi hade tokig myskväll i vanlig ordning, tittade på film och pratade om allt och ingenting. Åå. Jag är så himla lycklig här. Så trygg. Hur kan jag ens tänkt tanken att lämna detta? Idag tänkte jag följa med till gymmet och tävla mot honom i "vem kan springa längst på 10 minuter på springbandet". Utgår från att jag kommer vinna! Självklart! Är det något som jag är känd för så är det ju faktiskt min kondition! Imorgon ska jag till Statoil och för att fira det så borde jag ta en tur in till stan och unna mig någonting till lägenheten.

För stockholm kommer alltid ligga närmst

Och så var man hemma igen efter en spektakulär helg i Stockholm där allt som bör innehållas även har. Mitt nya motto är definitivt "det man inte minns har inte hänt". Bra. Därmed utnämner jag valborgskvällen till galet bra.
Hur som helst en löjligt mysig helg med mina favoriter som jag kanske kommer berätta om en annan gång! <3

Och efter en helt otroligt lång tågresa (och igår skulle vi kommit hem från thailand<3) rullade jag alltså igår åter in på Oslos gator och helt magen fylldes med en varm och pirrande känsla när jag såg ut över allt detta. Allt som är mitt. Nu är det tisdag och jag har nyligen överraskat med vääärsta frukosten till Jonny och pussat iväg honom till jobbet. Idag sätter vi förhoppningsvis igång med renoveringsplanerna och jag har ett föga minne av att jag åtog mig att riva ner sovrumstapeterna idag. He he. Borde kanske googla lite på det här. Eller det är bara att....riva?

Förutom det så har jag en finemangsfin lust att få lite ordning här. Inte ofta man drabbas av det och det borde därför utnyttjas med en gång. Jonny fick fullständig panik när jag ringde igår och "halloj, jag är i oslo nu. tadaa", "hjälp, jag har ju inte städat". Första steget kan ju vara att ta bort den där vidriga gräs-tallriken som står här någonstans efter deras stockholmsbesökare i helgen. Uuh, liksom. (som jag i övrigt igår försökte imponera med mina fantastiska rullningskunskaper med. gick väl sådär. (mekke en feit<3))

Drabbades förresten av lite dåligt samvete igår. Började gnälla om "uh-hu, du har inte ringt nåååågonting under hela helgen", och var nästan uppriktigt upprörd över detta. "men jag har ju försökt ringa vaarje dag, men jag måste ha fel nummer till linnéa. också har jag skickat massa sms till dig. efter att jag krockade med bilen på motorvägen (uh, totalkvaddad bil i övrigt) så ville jag bara få tag på dig men du hörde aldrig av dig.". Oj, det där sista gjorde ont.