I wanna be the one to walk in the sun

Jag har inte dött. Men jag har en ny blogg. Den är spännande. Ni ska snart få adressen!

IIIIIIIIIIIIHHHH JAG VET INTE ENS VAD JAG SKA SÄGA. HERREGUD. Jag är lycklig. Allting svämmar över. Tårar. Fnitter. Pirrande i magen. Allt snurrar. Herregud. Jag åker karusell just nu.

Ett enda litet sms med några enstaka ord fick mig verkligen att fatta. Där mitt i natten. På jobbet. Precis innan ställena-stänger-alla-vill-ha-hamburgare-ruschen började.

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Andra oktober och gräsmattan var helt vit av frost. På jobbet sålde vi snöskottningsprylar som aldrig förr. Är det verkligen sant? Är vintern redan här? Andra oktober.

Vad hände med min färggranna höst? Mina dussintals alla lika söta koftor och mina timmar framför stora te-koppar? Plötsligt förstår jag ingenting och plantagen svämmar över i jultomtar att pryda trädgården med.

Egentligen så har jag längtat mig sönder och samman efter denna vintern och hoppas på minst lika mycket snö som förra. Vi ska ju köpa matchande overoller (yes, ni läste rätt) och vara ute och leka hela dagarna. Bygga snögrottor och brottas och åka pulka. Utan att frysa. Och jag ska ha skor varmare än Afrika.

Men den första flingan. Nu? Är nog inte riktigt beredd ännu.

Vad hände med min höst? Det är ju fortfarande sommar.

Ojsan hoppsan och oj igen vad tiden visst flög. Sedan sist har jag varit en tur och lullat runt i ett ständigt härligt billig-vin-rus på Londons gator och in & ut på mysiga vattenpipscaféer. Jag har promenerat i sensommarsolen längs Themsen med en mjukglass i ena handen och en tryckande hand i andra. Jag har inte shoppat ens en hundradel av vad jag ville, men jag har åtminstone en påse från Jane Norman. Jag har villat bort mig på Camden market och ätit trerättersmiddagar till priser av en kebab hemma. JAG TYCKER OM LONDON.

Ah. Jag glömde berätta det bästa från London nu ju. Hann gå ungefär 4 steg ut från hotellrummet första eftermiddagen innan jag möts av:
- Are you a model?
- Eh...nej? (och efter en tekopp (ja kopp, vem bor på hotell med glas egentligen?) vin så är det plötsligt enkelt att tillägga) "varför tror du det?"
- Du ser ut som en!

HAHAHA.

Nåväl. Idag är det tvättdag och jag har åtminstone en miljon gånger tusen saker att fixa innan Sandra och Björn flyttar in imorgon kväll. Yesbox, flyttar. Åtminstone möjligtvis. Därmed har jag nyligen mailat adecco och försökt fixa intervju till Sandra. Hoppas han inte tycker att jag är för påträngande med tanke på att jag bara jobbat för Adecco i en vecka nu. Nåväl. Han älskar mig. Så det så.

"åhnej, vad ska jag säga. hur ska jag presentera mig. jag kan ju inte bara säga "hej det är aggi", "öh, vem fan är aggi", liksom. Ska jag säga vart jag jobbar. Tänk om han inte minns. Ohnoooooooo. Jag vågar inte gå in. Aaaah. Panik.

- Heeej?
- HEEEJ AAGGI.

Ah. Han älskar mig. Givetvis. Så måste det vara. Lätt att han kommer tycka att det är världens bästa idé att jag börjar ta dit mina väninnor så att han kan fixa jobb till dom också. Kanon. Men svara på mailet då. Dumma Martin. Nu blir jag nervös. Tänk om det var en dålig idé. Tänk om jag får sparken nu. Nej okejdå. Skärp dig. Det är närmast årets idé. Jag får nog nobelpriset också. För bästa idéen. Bra.

Nej men alltså. Hade inte jag en tvätt att sköta? Och hur gick det med gardinerna som borde skruvas upp?

Hej och hopp världen! Det absolut sista på jorden som jag har just nu är tid för att blogga men sisådär 2-3 rader tyckte jag ju dock att jag kunde unna mig, trots allt. Vi är nämligen fullt upp i packnings- och fixaiordningsstadiet för imooooooooooorgooooooooooooooon ska vi till Looooooondon på romantisk mini-weekend. <3 <3 <3
Fast där ljög jag iofs. Imorgon ska vi till Göteborg och träffa Sandra & Björn. På lördag lyfter planet mot Göteborg! :D Ooops, menade England. (hade iofs gått snabbare att bara sudda ut Göteborg och skriva London, men nåväl...)

Påvägen till Göteborg ska vi dessutom hämta upp min ring som väntat i ett halvår på att bli färdig med försäkringarna och åååååååhhh vad hela jag svämmar över i lycklighet över det. Iiihiihihihihihi<3.

Nej nu ska jag gå och plåga mig själv med min käre vän epilatorn. Adjöss.

Vi har vunnit en tävling! Detta måste vara första gången i mitt liv som jag verkligen vinner någonting. Första pris. Detta är ju närmast dödscoolt. (ursäkta uttrycket, men det passar verkligen). VIP-medlemskap liksom. (javisst, det hade ju inte skadat med 3 miljoner eller en jordenrunt-resa, men det vore ju synd att klaga).  Nä, vad säger man? Dödscoolt. Just det!

Nu när jag har turen med mig så är jag helt övertygad om att jag kommer vinna en av tävlingarna som jag var med i igår på medarbetardagen på Statoil. Är dock inte helt övertygad om att jag verkligen vill vinna en kartong med gratis korv. Den skulle liksom ta upp en hel fryslåda, minst - och bara ligga där och se äcklig ut och aldrig ta slut. Fast å andra sidan så skulle jag säkert bli bäst i världen på olika spännande korvrecept och vinna en massa tävlingar och få åka runt i norden och lära ut mina kunskaper. Men vem vill det liksom? Jag är hellre bäst på något annat. Som....hmmm.... Får återkomma till det.

Ibland undrar jag om jag har blivit lite gammal. Som på sexmässan som vi var på för några dagar sedan. Jag tycker att det är jättekul att se strippshowerna bara för att de är så himla coola (där var det igen). Och har egentligen inga problem med att tjejerna i Norge tydligen tar av sig precis aaaaallti-allti till skillnad mot vad dom i Sverige gör. (Även om jag tycker att et är en enorm könsdiskriminiering att inte killarna gör samma sak. Mot tjejerna i publiken alltså, inte stripporna). Och har heller inga problem med att min pojkvän står och tittar på samma sak. Det enda man upptäcker är liksom ändå att inte ens dem är sådär fantastiskt snygga nakna.
Men när en tjej lägger sig ner på scenen och häller glidmedel över hela kroppen och plockar fram en dildo så har min gräns faktiskt passerat någonstans. Då mår jag lite illa. Då vill jag faktiskt inte se längre. Det är liksom inte ens film. Det är verklighet. Några meter därifrån.
Så frågan är alltså om jag inte längre hänger med i svängarna för att jag blivit så himla gammal, eller om detta helt enkelt bara är osmakligt. Rakt igenom. Jag kanske bara är gammal? Isåfall så har åtminstone jag och Jonny blivit gamla tillsammans. Det är ju åtminstone tur. Hade varit värre om han stod och dreglade och var helt besatt. Mycket värre.

Förresten så har jag varit i stugan igen fast den historien borde vi egentligen ta en annan gång! Hursomhelst så var det helt otroligt mysigt att få träffa mina fina igen och allt vad det innebär!

Fast nu måste jag nog gå och sova en timme till eller två! Har faktiskt jobbat natt så ingen kan säga något om att klockan är 20 över 4. Just det. Natti.

Hej och hå! Här kommer ett par ord skriva på rullande fot. Och yes, ni läste rätt. Jag sitter nämligen på bussen mot Landskrona och min fina stuga full med fina människor. Säfflebuss erbjudande på gratis internet på bussen måste vara det bästa jag hört någonsin, åtminstone detta året. Dock så ska det väl tilläggas att denna datorn slukar batteri snabbare än jag äter ostbågar. Men får jag åtminstone en plågsam timme mindre så är jag nöjd. Helnöjd.

Och mina kära vänner. Ni ska veta att det aldrig, och då menar jag ALDRIG lönar sig att vara snäll på bussen. Jag är alltså återigen det ENDA som får ett dubbelsäte för mig själv på en annars fullsatt buss. Ska lära er mina hemligheter en annan gång. Men det tål att upprepas. Var aldrig snäll.

Att åka buss är ju kanske inte min favoritsyssla i livet. Speciellt när jag inte ens hann med någon inför-resan-drink imorse. Det är ju ren&skär katastrof när jag tänker. Att bryta en tradition på det viset.

Ojsan. Lite skumpigt att skriva. Men jag överlever.

Vad kan jag mer berätta. Såhär i tidsfördrivningens syfte alltså. Ah, glömde jag berätta den fina känslan från när vi var ute med jobbet för att dricka lite lönnings-öl, och jag var den absolut enda bland alla inklusive min chef och mång-20-fyllda som inte behövde visa legg. Okej. Sånt där kanske man fröjdas i i 15årsåldern. Nu kanske det var ganska sorligt.
Men en annan dag så blev man ju hånad i timmar för att en kund trodde att jag var 16-17, så det är lugnt. Det jämnar ut sig.

Hmmm. Hursomhelst så kan jag inte faaaaatta att stugan verkligen är bokad (och att jag iofs missat typ hela veckan) och att jag är påväg dit JUST NU I DENNA SEKUND. Iihihihihihihihiiiiiiiiiiiiiii. <3

Nu borde jag avsluta detta blogginlägg innan det blir alldeles för pinsamt. Dessutom så dör datorn strax.

TJOLAHOPP OCH HEJ, nästa gång sitter jag förmodligen i mitt gamla Malmöhus och är mätt efter en fin mamma-hemmalagad middag! :) Tills dess får ni sakna mig.

Okej blogg. Det är dags att du och jag blir vänner. Glömmer allt som varit och tänker på nuet.

Sist jag skrev så levde jag i ett kaos. Sov i vardagsrummet och hade inneboende som jag tyckte... mindre om. Denna tiden är förbi och de senaste veckorna har svävat i harmoni. För ovanlighetens skull! Vi har flyttat in i sovrummet (som åtminstone är halvfärdigt, möbelmässigt sett), och har till på köpet fått ett litet extrarum som vi ännu inte riktigt vet vad vi ska göra med. Men jag kan lova att inredningsplanerna är i full gång!

Min tjocka fina fantastiska Älg fick cancer i foten och vi fick avlivas, och vår "varning för hamster"-skylt som så fint satt på dörren är därmed nerplockad. :( Slår vad om att det var naturens hämnd för att hon bet av foten på en av våra andra hamstrar. Synden straffar sig själv. Men ändå, SÅ himla sorligt - och så himla tomt här hemma utan henne. :(

Man kanske skulle skaffa katt? En liten kattbebis....<3. Ja, gud vad gulligt. Det borde vi verkligen göra. På riktigt. Katt. Ska tänka på saken och återkomma!

Nu borde Jonny ta sig hem från jobbet tycker jag. Så att vi kan åka och träna och förhoppningsvis titta på tapeter till vardagsrummet. Förresten så ska vi flytta till Florida i 3 månader. Dom söker ett par som ska komma dit och jobba som snickare och städerska. Helt perfekt och nu väntar jag bara på att Jonny ska ringa upp så att jag övertala honom! <3
De senaste dagarna har vi blivit helt besatta av Sims 3 och typ spelat nonstop hela kvällen. Tror egentligen att vi är ganska nördiga. Men det är ok. Det är det faktiskt.

Mina förhoppningar om att ta in sängen på lördagen var patetiska. Vi sover alltså fortfarande i vardagsrummet. Men garderobsbyggandet är i full gång och jag inser väl återigen att jag var lite för optimistisk. Min fina fantastiska garderob tar alltså upp typ halva rummet och jag börjar bli seriöst tveksam till om det ens får plats en säng därinne längre? Och hur blir det med nattduksbord. Mitt planerade sminkbord?

Nåväl. Låt gå för att det numera kommer bli ett minirum. Men jag får åtminstone plats med fantastiska mängder kläder. Synd bara att jag inte har fantastiska mängder kläder.

I söndags var det kaooooos kaos kaos på jobbet och jag jobbade dubbla pass! Det vill säga 8.00 till 23.00. MHMMM. Men åtminstone helgdag och dubbel lön. Men jag fick mig åtminstone två timmars extralång paus mitt på dagen. Jonny kom och bjöd ut mig på middag och sen åkte vi till favoritglassbaren (<3) och låg i solen och åt glass vid vattnet. VI SKA KÖPA BÅT. (hoppas jag verkligen). Hahaha. Okej. Möjligtvis inte. Fast varför inte? (vad kostar en båt?). Personligen så skulle jag ju iofs nöja mig med en trampebåt! Jag vill åka svantrampebåt till Oslo!

Idag råkade jag hälla ut en halv flaska salmiak på golvet. Planen var att få ett glänsande fint badrum och tadaa vad jag tänkte att jag var smart när jag valde hushållets starkaste rengöringsmedel för att det skulle bli sådär alldeles extrafantastiskt bra. Dock så  rann mina ögon sönder och det var totalt omöjligt att andas så jag skulle vara lite smart och använda en av de ansiktsmaskerna som vi köpte för att inte dö av slipningsdamm i lungorna efter sovrumsrenoveringen.

Någon minut senare kom Jonny in och frågade om masken fungerade. (alltså inte för att han hade hört mitt klagande.."uuuh det sviiiiider i ögonen, aaaaaj mina sååår") (nu fick jag ostbågar, appropå ingenting). "JAAA", svarade jag lyckligt. Ungefär 5 sekunder senare känner jag väärldens frätande lukt gå rakt in genom masken och hela ögonen förblindas. Vid detta laget kommer Jonny utspringandes från sovrummet och tror typ att jag har dött eller åtminstone blivit skjuten i armen (verkligenheten var dock ännu hemskare).

Några minuter efter att jag i panik rusat ut genom rummet och allvarligt funderat på att bomma igen toadörren och aldrig mer återvända (potta på balkongen?), så känner vi oss trots allt modiga nog att göra något åt saken. Fullt utrustad med ett supertjock cyklop och ansiktsmasken på (behöver jag ens berätta hur snygg jag var?) står vi alltså i skift och spolar ner hett vatten från duschen över hela golvet samtidigt som man kniper igen ögonen och gör allt för att inte andas. (Det andra skiftet gick ut på att stå under ett fönster att hyperventilera tills dess att den andra inte klarade av att hålla andan längre och nytt byte fick göras.)

"Lova mig att du ALDRIG rör denna flaskan igen. Du är alldeles för klantig". E-EY, är det något som jag allt INTE är så är det klantig! Smidigast och oklantigast i världen. Just det!

Nu är det typ pokerkväll i vår lägenhet (och ingen vågar gå och kissa. inte riktigt vad jag hade för mål när jag skulle skapa den där superfräscha glänsande toaletten inför täby-besöket) och jag känner mig som världens tråkigaste flickvän men alltså.... poker är nog inte min grej alltså. Nej, hurra för ostbågar och danska (!) paradise hotell alltså!

På lördag kan vi förhoppningsvis flytta in i sovrummet igen. WOHO!

14.51.....14.51.....14.51.... en timme och nio minuter kvar tills jag börjar jobba och jag har ABSOLUT ingen lust. Hellre spyr jag tusen gånger om. Seriööst. Det bästa är att det ju egentligen inte ens är någon som tvingar mig. (förutom möjligtvis borättslaget och elbolaget). Men faktum är att jag BEHÖVER inte jobba så här mycket. Ett par dagar i veckan skulle fungera alldeles utmärkt. Speciellt medans jag pluggar. Så när jag satt där med Ida för någon vecka sedan och hon presenterade vilka tider som fanns lediga, vilket var galet många, så tänkte jag fortfarande att ett deltidsjobb var det som jag var ute efter. Skulle precis öppna munnen och börja peka på vissa intressanta pass när jag hör en annan röst säga "jag tar alltihopa". WHAT!?!??. Varför i hela fridens namn gjorde jag det? Idiotaggi idiotaggi idiotaggi. Okej. Det är bra. Det är ekonomiskt. Tänk så. Och om jag överlever kvällen så ska jag unna mig något fint imorgon. Bra plan.

14.55.... en timme och fem minuter kvar. Egentligen så vore det kanske bättre om klockan bara tickade på så att det fort blev dags och lika snabbt kunde vara över så jag kan få komma hem och pussa på min finaste och se hur långt han kommit med sovrummet. Jag tog faktiskt min spackeloskuld igår och självklart gjorde jag det med stil! Vilken entré. Vilken talang! Speciellt Jockes "åh fan, det är ju asbra".

Nästa vecka åker vi till Sverige och det ska bli huuuur mysigt som helst att få komma hem för ett tag! Igår bokade vi fint hotell med pool och jacuzzi och gratis ansiktsmasker, för att inte tala om trerättersmiddag och drink innan maten(<3) i Göteborg till hemresan. Som förlovningspresent till oss en vecka i efterskott! Längtar sönder!

Nu är jag alltså tillbaka på Statoil och vet väl egentligen inte riktigt vad jag ska säga av den saken. Jag jublar, dansar och dör av tristess i en och samma veva. Men jag ska åtminstone börja få igång min ekonomi igen och deeeet känns ju åtminstone helt okej efter månader av ren och skär fattigdom. Uuh.

För att fira att jag fått så många tider på statoil, till skillnad mot vad jag trodde, så unnade jag mig en shoppingtur i torsdags. Tänkte jag att kan ju lika gärna spendera upp ett par dagslöner när jag ändå fått så mycket mer än vad jag trodde. Att jag inte får lön på två månader och att jag måste trolla fram en galen massa möbelpengar.... det löser sig!

Men idag är jag leeeeeedig och solen lyyser!!!!! Jag borde ta mig ner till centrum och handla en flaska champagne eller någonting! Bara för att fira liksom! Kanske lite jordgubbar. .....eller så borde jag öppna den där förfärliga historieboken och göra en månads skolarbete som måste vara klart imorgon för att jag ska få mina 5000kr studiepengar.

Vilket val. Jag tror jag kör på champagnen!

Ligger för tillfället under vårt fina täcke, i vår fina lägenhet, och tittar ut över... våra nu nästan tapetlösa väggar. Eh. Mycket tjusigt. Jag var så himla stolt över mig själv när jag slitit loss nästan en hel vägg på egen hand. Visserligen så hade jag gjort totalt fel iaf. HAHA. Men sånt där är bara detaljer. Jag är fortfarande stolt över min prestation. Igår var vi och handlade målarfärg, spackel, penslar och allt möjligt i määngder och mitt konto mår nog inget vidare idag. Hoppas verkligen han är så duktig som han påstår för jag har verkligen ingen aning så jag bara hänger på och hoppas på det bästa. Spännande detta!

Sedan lagade Jonny middag och vi hade tokig myskväll i vanlig ordning, tittade på film och pratade om allt och ingenting. Åå. Jag är så himla lycklig här. Så trygg. Hur kan jag ens tänkt tanken att lämna detta? Idag tänkte jag följa med till gymmet och tävla mot honom i "vem kan springa längst på 10 minuter på springbandet". Utgår från att jag kommer vinna! Självklart! Är det något som jag är känd för så är det ju faktiskt min kondition! Imorgon ska jag till Statoil och för att fira det så borde jag ta en tur in till stan och unna mig någonting till lägenheten.

Är lite småstressad över beloppet på mitt kontoutdrag som bara krymper och krymper. Uuuuh. Ångest. Idag har jag iaf haft en tokigt mysig dag i stan med mamma och återigen låtit kortet dras och dras. Som min syster sa för några dagar sedan "åh, jag undrar hur det känns att ha ett kort med pengar som aldrig tar slut", syftandes på mitt beteende. Trist bara att det är mitt möbelkonto som minskas hela tiden. Men vem behöver egentligen möbler? På tal om det så såg jag mina perfektaste tapeter idag i stan. Perfekt. Och jag som funderat och slitit. Nu vet jag. Ägnade resten av dagen åt att hitta matchande inredning, "oh, detta kommer passa med mina nya tapeter".

Nu är åtminstone Stockholmsbiljetten till valborg fixad och det känns ju bara galet bra! <3

Godmorgon. Jag har yrat i feberfrossor ända sedan jag kom hem från Förslöv i fredags och helgen har därför bestått av ett fantastiskt "sex and the city"-maraton med endast mig själv och stundtals lite chips i sängen! Det kan knappt vara hälsosamt detta. Efter att ha hört Carries röst nu non-stop i tre dagar så inser jag hur hela min tankebana byts ut. Helt plötsligt går jag runt och tänker på samma sätt som hon formulerar sig och börjar måla upp blogginlägg skrivna på likt sätt, innehållandes ämnen som jag inte borde ta upp i min blogg med tanke på många av dess läsare. Som sagt, detta kan inte vara hälsosamt.

Nu har jag äntligen tagit tag i min thailandstvätt och det är ju alltid något! (det var ju trots allt bara 3 veckor sedan vi kom hem idag....)

Vidare så har jag en förfärlig lust att åka till London i helgen. Jag vill titta på Gabbis nya pojkvän (hoppas hon uppskattar uttrycket "titta på") och helst av allt köpa mig en helt ny vårgarderob. Det sistnämnda känner jag mig fantastiskt realistiskt inställd inför! (sponsra?)

Jag väntar numera dessutom spänt på Gabbis utläggning i frågan omskuren eller inte! Vilket också leder mig till sex and the city där någon av dem får panik för att den träffar en kille som INTE är omskuren. Är alla killar i USA omskurna? Hmmm. Är kanske inte sådär väldigt sugen på att flytta dit isåfall. Kanske ändrar mig efter Gabbis kommande redovisning?

Sådär. Nu börjar jag släppa sorgen (totallögn) och bli redo för att skriva om den. Vi är alltså hemma. Igen. Och har varit det i 1,5 vecka. Ibland känns livet mindre fint. Som tillexempel när man sitter där på planet hem. Thailand var.... ja.... jag har faktiskt ingen lust att skriva om det just nu. Mer än att det möjligtvis var bästa någonsin! <3

(och det går ju faktiskt en resa till...eh...mallorca på lördag som är rättså billig... för eh, det är ju samma sak...?)

Sedan jag kom hem har jag tvingat Kalle att äta sjögräs (varför köper jag alltid så fina presenter??), varit en tur i Norge och lägenheten (<3, för första gången i mitt liv känner jag verkligen att jag VET vad jag VILL. vilken känsla. helt magiskt. ska berätta mer sen. om hur hela kroppen skriker "VIIIIIILL". helt galet. äppelträd), vandrat runt i stan med Mimmi (fader subwayman, fader subwayman... och funderat på vad som är nästa steg (kreta idag?)), och haft en heldags-födelsedag med systra mi (mysigast någonsin). Och nu har vi alltså en holländare som utbytesstudent hemma. Som som det bästa av allt heter SVEN. Hahaha. Jag älskar honom.

Ar pa PHI PHI (las som en fagel, phiiiiiii phiiiiiii) och jag har antligen funnit mitt totaaaaaaaaala paradis pa jorden. Har stannar jag kvar! Eller det gor jag ju forresten inte alls, for imorgon fortsatter batluffningen mot koh phagnan och fullmoon-party. Yes.