I wanna be the one to walk in the sun

14.51.....14.51.....14.51.... en timme och nio minuter kvar tills jag börjar jobba och jag har ABSOLUT ingen lust. Hellre spyr jag tusen gånger om. Seriööst. Det bästa är att det ju egentligen inte ens är någon som tvingar mig. (förutom möjligtvis borättslaget och elbolaget). Men faktum är att jag BEHÖVER inte jobba så här mycket. Ett par dagar i veckan skulle fungera alldeles utmärkt. Speciellt medans jag pluggar. Så när jag satt där med Ida för någon vecka sedan och hon presenterade vilka tider som fanns lediga, vilket var galet många, så tänkte jag fortfarande att ett deltidsjobb var det som jag var ute efter. Skulle precis öppna munnen och börja peka på vissa intressanta pass när jag hör en annan röst säga "jag tar alltihopa". WHAT!?!??. Varför i hela fridens namn gjorde jag det? Idiotaggi idiotaggi idiotaggi. Okej. Det är bra. Det är ekonomiskt. Tänk så. Och om jag överlever kvällen så ska jag unna mig något fint imorgon. Bra plan.

14.55.... en timme och fem minuter kvar. Egentligen så vore det kanske bättre om klockan bara tickade på så att det fort blev dags och lika snabbt kunde vara över så jag kan få komma hem och pussa på min finaste och se hur långt han kommit med sovrummet. Jag tog faktiskt min spackeloskuld igår och självklart gjorde jag det med stil! Vilken entré. Vilken talang! Speciellt Jockes "åh fan, det är ju asbra".

Nästa vecka åker vi till Sverige och det ska bli huuuur mysigt som helst att få komma hem för ett tag! Igår bokade vi fint hotell med pool och jacuzzi och gratis ansiktsmasker, för att inte tala om trerättersmiddag och drink innan maten(<3) i Göteborg till hemresan. Som förlovningspresent till oss en vecka i efterskott! Längtar sönder!