I wanna be the one to walk in the sun

Och så var man hemma igen efter en spektakulär helg i Stockholm där allt som bör innehållas även har. Mitt nya motto är definitivt "det man inte minns har inte hänt". Bra. Därmed utnämner jag valborgskvällen till galet bra.
Hur som helst en löjligt mysig helg med mina favoriter som jag kanske kommer berätta om en annan gång! <3

Och efter en helt otroligt lång tågresa (och igår skulle vi kommit hem från thailand<3) rullade jag alltså igår åter in på Oslos gator och helt magen fylldes med en varm och pirrande känsla när jag såg ut över allt detta. Allt som är mitt. Nu är det tisdag och jag har nyligen överraskat med vääärsta frukosten till Jonny och pussat iväg honom till jobbet. Idag sätter vi förhoppningsvis igång med renoveringsplanerna och jag har ett föga minne av att jag åtog mig att riva ner sovrumstapeterna idag. He he. Borde kanske googla lite på det här. Eller det är bara att....riva?

Förutom det så har jag en finemangsfin lust att få lite ordning här. Inte ofta man drabbas av det och det borde därför utnyttjas med en gång. Jonny fick fullständig panik när jag ringde igår och "halloj, jag är i oslo nu. tadaa", "hjälp, jag har ju inte städat". Första steget kan ju vara att ta bort den där vidriga gräs-tallriken som står här någonstans efter deras stockholmsbesökare i helgen. Uuh, liksom. (som jag i övrigt igår försökte imponera med mina fantastiska rullningskunskaper med. gick väl sådär. (mekke en feit<3))

Drabbades förresten av lite dåligt samvete igår. Började gnälla om "uh-hu, du har inte ringt nåååågonting under hela helgen", och var nästan uppriktigt upprörd över detta. "men jag har ju försökt ringa vaarje dag, men jag måste ha fel nummer till linnéa. också har jag skickat massa sms till dig. efter att jag krockade med bilen på motorvägen (uh, totalkvaddad bil i övrigt) så ville jag bara få tag på dig men du hörde aldrig av dig.". Oj, det där sista gjorde ont.