I wanna be the one to walk in the sun

Det är nästan ironiskt. Han tar upp ämnet förlovning för andra gången och har utryckligen sagt att han vill förlova sig med mig. (inte idag, och inte imorgon så ingen behöver sitta & oroa sig). Samtidigt sitter jag & planerar min och Mimmis partyresa och alla norrmän vi ska leva runt med. Men alltså. Saker & ting ordnar sig. Det har dom alltid gjort.

Ikväll ska jag iaf få träffa Linnéa lite. <3. Gud vad jag är sugen på godis. Det ska jag tvinga oss att köpa!

Igår åt vi tårta, sen vann jag i monopol och sen kom polisen. Det sista var mindre roligt.

Annars är livet fint.

(förutom en sak. VAR ÄR MIMMIIIMMIIIIMIMIMIMIIIIMMIIIMMIIIIIIIIIIIIIIIIMMIIIMIMIIMMIIMIIIMII? :(:(:(:(:(:(:(:(:(:(:(.)

Uppdatering:
Fick ett brev. "Lova att du äter ordentligt" & 300 kronor. Hon har inte ens råd att köpa en vinterjacka. Hon skulle ju bara skicka passet. Jag blir så ledsen. :(

Dessutom försöker jag ringa den där Claes. Han var upptagen men jag fick prata lite med någon norrman. Svårt att inte bli kär.

Tröööött. Skulle kunna bero på att jag varit klarvaken sedan 04.45 då jag blev väckt av NÅGON som ville "byta sovställning". Efter redan typ noll timmars sömn. Ibland vill man bara strypa världen. ...fast det ville jag ju iofs inte riktigt. Och nu är jag åter lämnad ensam. För ååååtta timmars tidsfördriv. Jahapp. Händer härnäst? Har nyss ägnat mig åt att äta upp de sista ostchipsen. Som en blandning av ostbågar & chips. Lysande.
Här luktar en blandning mellan Jonny & extremt instängt. Jag trivs i lukten. Däremot så trivs jag inte i mitt fina skrapsår på knät. Det gör ont ont ont. Försvinn, tack. :(

I fredags åkte jag buss i åtta timmar. Roligare stunder får man leta efter. Fast jag tillbringade mesta tiden i telefon.. så det gick bra ändå. På kvällen blev det 90's & dansa hela natten med Linnéa, Camilla, Caroline, Kim, osv osv. I lördags var Kim tvungen att ställa in utgång 'trots det trevliga sällskapet', mao, så jag & Linnéa gick själva till Tegel och drog igång dansgolvet innan musiken ens hade startat. Sedan blev det gratis taxi in till stan och Mango resten av kvällen. Tills Linnéa gick ut & inte kom in igen. Fast jag & Alex dansade bort ett par timmar till & jag fick en ballong av DJn! <3. & Jonny köpte galet mycket drinkar och dricka till oss. Röda läppar, mhmmm. Taxi hem från krogen känns ju också relativt lyxigt.

På söndagen gick det däremot åt helvete för mitt & Linnéas planerade tv-spelsmaraton. Har nog med saken att göra att vi inte sågs förren fram mot kvällen. Men vi åt gamla chips & tittade på film om Jesus liv. Trots orden så undrar man ibland om livet ens kan bli finare än så?

Nästa dag flyttade jag ifrån Linnéa och sedan har tiden mest rullat på..liksoom.


Däremot så är jag den mest klockrena idioten som finns. Nu måste jag boka en ny tid hos ungdomsmottagningen. Ni får håna & skratta hur mycket ni vill. Jag orkar inte fundera. Så himla smart.

Hemkommen från Kalmar, och fortfarande vid liv. :) Förutom några små obetydliga detaljer så gick det ju hur bra som helst.

Allting börjar med att jag missar tåget i Malmö. Vilket leder till att jag måste sitta två timmar och vänta på stationen samt betala för nya biljetter. Precis vad min ekonomi kände för!
Väl framme i Kalmar inser jag att receptionen på vandrarhemmet stänger 21.00, dvs någon minut senare. Men efter lite tjat & sura receptionister hade jag fått en portkod och en läskig bakdörr jag kunde gå in i. 
Hittade min buss & åkte iväg. Kände mig fortfarande riktigt världsvan som åkte ensam.
En lååång busstur senare stannar bussen. Happ? Tydligen så hade jag hamnat på slutstationen vilket måste betyda att jag missat min hållplats.
Springa över till andra sidan och hinner med en intressant disskution om bostadsmarknaden i Malmö med busschauffören. En lögn hit, en lögn dit - jag verkade ju riktigt kunnig tyckte jag.
Den känslan försvann dock när jag missade stationen IGEN, och chauffören fick skrika ut att "du ska av här".
Så där stog jag alltså, ensam på en motorväg i en främmande stad. Inte en kotte att fråga om vägen och naturligtvis ingen vägbeskrivning. Men av något under så hittade jag, knappade in portkoden, och fiskade fram nyckeln som de hade gömt.

Nästa dag kände jag mig åter väldigt bra när jag steg upp pigg & glad till väckarklockan 05.10, gjorde mig iordning och köpte en gårdagens macka för 5 kronor. Några minuter senare står jag ambitiöst och väntar på min buss, med all min packning i hand. Äntligen kommer bussen. ...som FLYGER förbi. Jag stod på fel sida av gatan.
40 minuter och ett sidbyte senare sitter jag äntligen på bussen. Men naturligtvis så har jag missat bussen som jag skulle byta till. Dessutom så har jag slarvat bort bokningsnummret, eller rättare sagt, aldrig ens haft det.
Tjaffs inne på biljettkontoret men tillslut så ville de ge mig mina biljetter även utan bokningsnummer. :)
Får sitta en timme och vänta på bussen. Komma en timme försent till mötet.

Nej, alltså, lyckat är ordet! :)