I wanna be the one to walk in the sun

Hemkommen från Kalmar, och fortfarande vid liv. :) Förutom några små obetydliga detaljer så gick det ju hur bra som helst.

Allting börjar med att jag missar tåget i Malmö. Vilket leder till att jag måste sitta två timmar och vänta på stationen samt betala för nya biljetter. Precis vad min ekonomi kände för!
Väl framme i Kalmar inser jag att receptionen på vandrarhemmet stänger 21.00, dvs någon minut senare. Men efter lite tjat & sura receptionister hade jag fått en portkod och en läskig bakdörr jag kunde gå in i. 
Hittade min buss & åkte iväg. Kände mig fortfarande riktigt världsvan som åkte ensam.
En lååång busstur senare stannar bussen. Happ? Tydligen så hade jag hamnat på slutstationen vilket måste betyda att jag missat min hållplats.
Springa över till andra sidan och hinner med en intressant disskution om bostadsmarknaden i Malmö med busschauffören. En lögn hit, en lögn dit - jag verkade ju riktigt kunnig tyckte jag.
Den känslan försvann dock när jag missade stationen IGEN, och chauffören fick skrika ut att "du ska av här".
Så där stog jag alltså, ensam på en motorväg i en främmande stad. Inte en kotte att fråga om vägen och naturligtvis ingen vägbeskrivning. Men av något under så hittade jag, knappade in portkoden, och fiskade fram nyckeln som de hade gömt.

Nästa dag kände jag mig åter väldigt bra när jag steg upp pigg & glad till väckarklockan 05.10, gjorde mig iordning och köpte en gårdagens macka för 5 kronor. Några minuter senare står jag ambitiöst och väntar på min buss, med all min packning i hand. Äntligen kommer bussen. ...som FLYGER förbi. Jag stod på fel sida av gatan.
40 minuter och ett sidbyte senare sitter jag äntligen på bussen. Men naturligtvis så har jag missat bussen som jag skulle byta till. Dessutom så har jag slarvat bort bokningsnummret, eller rättare sagt, aldrig ens haft det.
Tjaffs inne på biljettkontoret men tillslut så ville de ge mig mina biljetter även utan bokningsnummer. :)
Får sitta en timme och vänta på bussen. Komma en timme försent till mötet.

Nej, alltså, lyckat är ordet! :)