I wanna be the one to walk in the sun

Och hopsi hejsi, måndagar är ju inte riktigt min favorit skulle man kunna säga. Inte för att det egentligen spelar någon större roll eftersom att jag jobbat varenda dag sedan förra måndagen. Dock var lördagen fin med vaskedag och bara springa runt och dela ut godis och så vidare. Jag var ansvarig för frågeundersökningen vilket är ett ganska komiskt uppdrag att ge till den enda svensken! Jag hade en enorm och ful statoiltröja och kände mig allmänt skabbig, men norrmän är norrmän det har man ju lärt sig vid det här taget.

Funderade vidare på det där med att dom flesta går på redan innan man är svensk, och alltså inte bara kan lida av älskar-svenskor-syndromet. Och när jag funderar på saken så är vi ca 20st som jobbar på Statoil, mellan kanske 16 och 45 och jag tror inte att någon, alltså INGEN är singel. Så det kanske finns en viss anledning? Norrmännen kanske bara ÄR lite mer kärleksbesatta?!? Fin tanke.

I helgen var det dessutom storbesök från Sverige och Täby. Jotack. Utspårna utekvällar sätter sina spår och jag är allt annat än frisk.. fortfarande. För övrigt så finns det inget underbarare än att jobba bakis. FY. Jag träffade åtminstone en söt smålänning på förfest som ljög om att han var 19. Men 16 duger ju också. Det är ju som min bror. Gulligt!

Nu väntar jag på att Jonny ska komma hem för jag vill ha någon som tar haaand om mig. :(
Sen vill jag tända en brasa och dricka vin, för det är faktiskt det mysigasten jag vet.............................................. :D <3