Onsdag klockan alldeles før lite...
Kan tiden gå såhær långsamt? Børjar fundera på om klockan stannat. Har det inte varit "runt lunchtid" onormalt længe nu? Jag vill hem. Två..tre...halvfyra. 2,5 timmar kvar. Tick tack.
Fast å andra sidan. Vad ska jag hem och gøra? Jonny ær sjuk så han kommer typ ligga och spy. Inte aallt før mysigt. Dessutom så tror han førmodligen att jag hatar honom efter mina extreeeeema humørsvæningar på sista tiden. Allvarligt, jag skrattar åt mig sjælv. Skriker, gråter, skrattar och skriker.. samma minut ungefær? Eh.. har jag någonsin haft problem med humørsvæningar førut? Min kropp tycker uppenbarligen inte om mig. Till råga på allt så måste jag plugga. Min plan om att vara ifatt allt jag hamnat efter till sommaren kommer gå... rakt åt helvete. Inte før att det ær en orealistisk plan. Den bygger på att jag borde plugga ca 5 timmar i veckan. Max. Hur svårt kan det vara egentligen?
Jag vill vara hungrig. Men jag mår illa.
Sammanfattar dagen med: kalas.