I wanna be the one to walk in the sun

Åh, vad jag saknar Stockholm. Det var så himla fint att komma dit igen. Det tog liksom en minut efter att jag hoppat av flygbussen sen var jag tillbaka i allt. Stressade människor som alltid tycks veta precis vart dom är påväg och som får en själv till att känna sig som den mest förvirrade i universum, flörtandet på tunnelbanorna, min gamla bussväg förbi mörby centrum och ja. Allt som bara är så.. stockholm! :D <3

Förhoppningsvis blir det Stockholm till helgen igen! Jag älskar att jag beter mig som om jag vore miljonär och slänger pengar hit & dit, samtidigt som jag planerar in resor till all världens hörn. Glömde jag säga att jag inte har någon inkomst? Bra jobbat Aggi!

Men idag tog jag åtminstone mod till mig och bestämde mig för att vara ärlig. Inget med hafflande om att åh, jag hade sådan feber och ja, oj vissa blir ju sjukare oftare än andra bla bla bla bla blaaa. Nej, nu gick jag helt enkelt in till Eva och sa att "alltså jag vet inte vad jag ska göra, men jag klarar verkligen inte detta".
Och hon var världens bästa och helt förstående och söt och allting och man bara ååh. <3 Men dom skulle försöka hitta något jobb till mig. Spännande. :) Om jag inte hittar något eget dvs. Plus distansskolan.
Känns sjukt bra faktiskt. :) Därefter gick jag hem!
Det klockrenaste med det hela är ju att Eva inte ens är min mentor. Jag bara låtsas som det eftersom att jag tycker så mycket om henne. Haha.

Därefter promenixade jag & Mammi in till limhamn (wow!) och blev kära i alla kläder på lindex av alla affärer. Haha. Och jag fick ha värsta sminkgenomgången med henne med förklaringar. Sånt tycker man ju ändå att en kvinna som passerat 40 borde ha någon koll på! :)