I wanna be the one to walk in the sun

Jag har såå bråttom iväg men jag måste skriva nu för sen kommer jag inte kunna skriva på hela helgen och då kommer jag inte förstå hur jag känner nu, inte för att jag gör det nu heller men ändå.
Det är SÅÅ splittrat. Ena delen av mig gråter och vill springa upp och kramas hela natten, andra delen av mig tänker "yes, äntligen. fy vad skönt".
Okej, det känns himla jobbigt nu men imorgon när jag vaknar kommer det vara såå skönt.
Påminner om känslan när man gick ut högstaditet. Hela tiden ville man bara därifrån, men kort innan det verkligen var dags att sluta började man känna att det ändå var lite sorligt. Dagen efter man hade slutat så var det BARA skönt. Jag kan inte skriva sammanhängande nu men jag är stressad och det är för mycket känslor.
Hela dagen idag har varit SÅ känslosam. På alla sätt.
Kramar, pussar, ilska, skratt, arga tårar, ledsna tårar, glada tårar och bara käääänslor. Det är därför jag är så uppe i varv.
Nu måste jag springa ner till tåget för att hinna. Hoppas på att lugna mig lite när jag kommer ut i luften.

Förresten, sushi idag igen. Det var nästan GOTT. :O