I wanna be the one to walk in the sun

Känner att jag börjat bli dåålig på min blogg. Igen. Ajdå. Men nu ska det bli skrivas av!

Fredags var mysigt. :) Blev lite om och men med jobbandet, och mycket förvirringar men allt som allt så var det väldigt roligt och jag stormtrivdes varje sekund. :) Underbart. På kvällen blev det kanske dock några glas för mycket vin. Närmare bestämt drygt två flaskor. AJDÅ. Tycker dock att jag borde blivit bra mycket mer packad än vad jag blev. Hmmm. Nåväl. :)
Däremot så tryckte jag i mig typ en miljon alvedon bara för att det var roligt. Sen vaknade jag 6 på morgonen utan kläder mitt på golvet i mitt rum med alla lampor tända. Spännande. Men efter att ha letat fram en pyamas och ett täcke och släkt lampor så blev det söööömn. <3

Idag är jag barnvakt. :) Också mysigt. Men helt lätt och fint är väl fel ord att använda för hur det har gått..
Först var det middagslagningstajm, ihk, jag fick tillfälle för min favoritgryta igen. TJIHO. Barnen kommer verkligen tröttna på den snart men det problemet får lösas då. Haha. Middag vid TVn, och sedan jordgubbar.
Sen blev jag tvungen att skälla och vara arg. Aggi iiiinte tycka om. :( Skönt att det får någon effekt iaf. :)
Hursomhelst så var allt frid och fröjd och mysigt och Signe låg i mitt knä och vi kittlades och drog av varandra kläderna.
När det var sovningsdags och alla fått på sig pyamas och rena tänder så inser Elsa att hennes plånbok är borta. Jag har aldrig sett ett så förtvivlat barn. Hon var helt otröstlig och vägrade gå och lägga sig förren hon hittat den. Vilket hon självklart inte gjorde. Allt blev kaos och då började hennes ledsenhet smitta av sig och helt plötsligt låg Ludvig inne i sin säng och grät och var ledsen men visste inte varför. Sen var Signe ledsen. Alltså gick alla runt och grät. Hurra! Lyckligtvis så var de två andras vädigt snabbt övergående. Till skillnad från Elsa. Och ingen kunde sova när hon gick omkring och storgrät. Alltså insåg jag att jag måste ta tag i henne först. Fick upp henne till föräldrarnas säng, ...bättre än ingenstans alls iaf, sen låg jag och tröstade henne fram tills hon somnade.
När jag kom ner igen så hade Signe lagt sig på tvättkorgen med en massa duntäcken under sig och somnat. Illa. Men nåväl, hon sov iaf. Tyckte att det lät bäst att låta henne ligga kvar ett litet tag så hon kom in i djupare sömn och inte riskerade att vakna upp pigg om jag började lyfta henne.
Ludvig kunde inte alls sova och kom ut gång på gång. Som vanligt. Någon liten del långt inne i mig fick nästan lust att börja slå på honom och låsa fast honom i sängen eller nåt. Lyckligtvis så tog den mycket större delen över, som istället med oro och ömhet i rösten frågade vad det var som var fel, kramade om honom och frågade om jag kanske skulle ligga med honom en liten stund. (himla tur att pojken bara är 10 år, annars hade frågan kunnat få lite halvjobbiga konsekvenser..).
Men efter ett tag kom han iaf också till sömn. :) Då passade jag på att tömma ur diskmaskinen och äta min favorit - mjölk med socker. Sen gjorde jag iordning Signes rum och bar in henne. (vilket INTE var det lättaste.. :o)
Därefter andas några sekunder och sedan ta en kort sväng med Sassa. Och YES, allting gick i lås!
Tillslut. :) Fy vad jag är bäst!

Men man får iaf se det positiva med allt gråt och kaos. Det blev åtminstone en himla massa pussar & kramar. :D