I wanna be the one to walk in the sun

Helt vanlig ångestsöndag. Toppen!
Henrietta sitter just nu på Arlanda och snart påväg hem, och jag sitter ensam i min soffa med dator i knät, godispåse brevid och krambjörnarna på TV.
Med en vecka som jag varken orkar, eller tror att jag klarar framför mig! Wiho.

"Det är bra att skratta och ha roligt, men det är precis lika viktigt att bry sig om andra personers känslor", fick man precis lära sig! Mycket spännande.

Har hela resten av världen plötsligt fått ett söndagsliv eller varför finns det ingen åtminstone hälften så misslyckad människa inne som jag kan få fördriva deprimerande tid med?

"Om jag blir där jag är så får jag bli kung, men om jag far hem så blir allt som förr.
Ska jag resa tillbaks - eller stanna kvar? Vad ska jag välja på? Jag har inget svar."

I alla test och liknande saker där frågan "Vill du helst ha ett omväxlande jobb med ständigt nya utmaningar, eller ett som i princip går ut på att göra samma sak dag ut och dag in efter rutiner" har dykt upp så har jag alltid tänkt att "jag är absolut en sådan som vill ha utmaningarna & omväxlingen."
Men nu har jag insett att så är det inte alls. Inte alls.
Jag kan tänka mig att ha världens meningslösaste, tråkigaste, mest stillasittande åtta-till-fem jobb som existerar med verkligen noll stimulerande arbetsuppgifter, så länge som det handlar om saker som jag vet att jag behärskar.
Jag klarar inte  av att känna mig så himla misslyckad, och inkompetent och ständigt orolig för om jag ska klara av det eller inte. Det går bara ut över hela mitt liv.
Ett tråkigt jobb kan man åtminstone koppla bort till 100% när man går därifrån och DET är det jag vill ha.
Jag vill leva för fritiden, och inte för jobbet.

Så vad gör jag egentligen här? Vad håller jag egentligen på med?
Jag klarar inte av det. Jag är verkligen misslyckad.
Dessutom så håller min syster på att fulltändigt gå under.
Mimmi säger att det inte är mitt anvar. HA HA, vilket skämt.
Det finns ingen person i världen vars ansvar det är mer än mitt.
Och dessutom så kändes det som ett otroligt kallt tänkande.

Men samtidigt så. STOCKHOLM. <3 Nu när våren äntligen börjar komma ju. Åh.