I wanna be the one to walk in the sun

Idag ska jag göra ett nytt försök. Och denna gången ska jag lyckas. Jag vet det.
Aggi ska ägna sig åt bloggskrivande. Wow lixom.

Detta har varit en relativt fin vecka, trots skola & omständigheter på likväl fysiska som mentala plan.
Men just nu känns det mesta fint.

Jag har funderat. En hel del. Och jag vet ett ställe. Ett ställe. Där det är bäst för mig.
Jag vill dit nu. Det skulle rädda så mycket.
Men jag ska inte fly.
Inte denna gången. Ingen gång.

Förresten så vet jag att ni alla (hm) väntar med spänning på min nya utlovade världslösning.
Jag har ju faktiskt en hel garanterad röst till mitt parti.
Som tråkigt nog inte kan kommas till användning inför detta val på grunda av bristande uppfylldhet av de punkter som av landet ställts upp som krav för att få visa sin åsikt i de demokratiska valen.
Men stå ut fyra år till.
Fyra år kvar av ondska, orättvisor, klassskillnader och hat. Sen ni. Då kommer jag.
Det blir det bästa som hänt världen.

Hemma är det mesta bra också. Jag hade sött samtal med mamma idag.
Matproblemen ökar dock, men för tillfället orkar jag faktiskt inte bry mig.
Jag klarar det inte då. Hon inser nog. Någon gång. Vad hon gör.
Kalle är stenhård moderat & påväg att bli utslängd från familjen med order från familjens överhuvuden Nils & Aggi.