Upp, upp, upp i himlen
Min lärare påpekade idag att hon tycker att jag måste stilla mig. "Man brinner så mycket när man är ung". Och mamma gör inget annat än tjatar på att jag inte ska. Hon kommer med mutor om att försöka fixa min farbrors lägenhet till mig såfort som möjligt, eller att hon ska börja tvätta mitt hår dagligen. Mimmi vill inte längre.
Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill för mycket. Jag vill göra någonting. Nuu. Måste leva.
Börjar dock inse att det kanske är bäst om jag helt enkelt vänjer mig vid mitt liv här.
Tar tag i det jag har och slutar att tjata om mer. Slutar att alltid vilja mer.
Men jag vill ju. Suck.
I Stockholm är jag född. Där har jag min familj,
och jag hittar nästan överallt, men Stockholm har blivit kallt.
Jag trodde alltid jag skulle vilja bli begraven här i Stockholm.
Nu vet jag inte ens om jag vill stanna kvar.
Och alla gator som vi gick på, alla ställen vi besökte,
alla människor vi såg.
Dom ter sig inte lika vänliga idag.
Jag borde åka härifrån, jag borde resa någonstans.
Men jag stannar kvar.
Jag borde resa till där flickorna är varma och förstår.
Men jag stannar kvar, ja jag stannar kvar.
Tar tag i det jag har och slutar att tjata om mer. Slutar att alltid vilja mer.
Men jag vill ju. Suck.
I Stockholm är jag född. Där har jag min familj,
och jag hittar nästan överallt, men Stockholm har blivit kallt.
Jag trodde alltid jag skulle vilja bli begraven här i Stockholm.
Nu vet jag inte ens om jag vill stanna kvar.
Och alla gator som vi gick på, alla ställen vi besökte,
alla människor vi såg.
Dom ter sig inte lika vänliga idag.
Jag borde åka härifrån, jag borde resa någonstans.
Men jag stannar kvar.
Jag borde resa till där flickorna är varma och förstår.
Kommentarer
Trackback