Jag är hälsan själv
Om jag skulle säga till folk att jag varit utomlands tre gånger i somras så skulle ingen tro mig. Tre veckor med dagstemperatur runt 30 grader. Idag är jag så blek, så blek, så blek. Kan ha med sömnbrist att göra iofs.
Vi var jätteambitiösa idag när vi skulle vara i redaktionsgrupper och jobba för webbtidningen. Med kamera och block i hand var vi påväg ut på stan för att göra en enkät om ungdomars drömresor.
Efter lååååång stund och bara en tillfrågad gjorde vi den skarpa analysen att "kanske lättare om man bara frågar folk på skolan?". Återvände. Ytterligare en tid senare. "Kanske om man bara tar såna man redan känner..?" Och det slutgiltiga; "Vi kan ju alltid fråga folk på bilddagboken?". Så gick det med den ambitiösheten. Men vi fick ihop våra namn åtminstone.
Därefter hade jag verkligen noooooll lust till historia. Satt och skrev på fina tandläkarlappar signerade från min mamma. Sedan insåg jag det patetiska i det hela och gick helt enkelt bara ner till receptionen och sa att jag var sjuk och tänkte gå hem. "Då går du till syster", svarade allas våran favoritreceptionist Zandra. Eh, jaha?
Nåväl. Förväntade mig att syster skulle säga "jaha, ojdå, vad tråkigt" ge mig en lapp och säga "krya på dig". Men nejhepp. Istället började hon leta fram mina gamla mappar och beundra mina skolfoton från mellanstadiet och kolla min närvaro. (HE HE HE, min närvaro ja). "Ojdå, med så här mycket frånvaro är jag inte säker på om jag vill sjukanmäla dig... du kanske vill prata med kuratorn om det är något?" EH? JAG VILL BARA GÅ HEM!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Av någon anledning kom vi överens om att jag skulle gå in i någon vilosal och vila en halvtimme medans hon åt lunch för att sedan se om jag mådde bättre. HA HA HA. Något av det mest komiska någonsin. Verkligen ligga ensam i ett mörkt rum i en okänd del av skolan. Jag ville ju bara slippa historian.
30 minuter senare vaknade jag på en hård madrass med en läskig tant stående över mig. Jag lovade henne att gå till historian och därefter försöka ta skolan mer på allvar.
Gick raka vägen hem.
..nästa gång blir det utan tvekan den fejkade tandläkarlappen...
Vi var jätteambitiösa idag när vi skulle vara i redaktionsgrupper och jobba för webbtidningen. Med kamera och block i hand var vi påväg ut på stan för att göra en enkät om ungdomars drömresor.
Efter lååååång stund och bara en tillfrågad gjorde vi den skarpa analysen att "kanske lättare om man bara frågar folk på skolan?". Återvände. Ytterligare en tid senare. "Kanske om man bara tar såna man redan känner..?" Och det slutgiltiga; "Vi kan ju alltid fråga folk på bilddagboken?". Så gick det med den ambitiösheten. Men vi fick ihop våra namn åtminstone.
Därefter hade jag verkligen noooooll lust till historia. Satt och skrev på fina tandläkarlappar signerade från min mamma. Sedan insåg jag det patetiska i det hela och gick helt enkelt bara ner till receptionen och sa att jag var sjuk och tänkte gå hem. "Då går du till syster", svarade allas våran favoritreceptionist Zandra. Eh, jaha?
Nåväl. Förväntade mig att syster skulle säga "jaha, ojdå, vad tråkigt" ge mig en lapp och säga "krya på dig". Men nejhepp. Istället började hon leta fram mina gamla mappar och beundra mina skolfoton från mellanstadiet och kolla min närvaro. (HE HE HE, min närvaro ja). "Ojdå, med så här mycket frånvaro är jag inte säker på om jag vill sjukanmäla dig... du kanske vill prata med kuratorn om det är något?" EH? JAG VILL BARA GÅ HEM!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Av någon anledning kom vi överens om att jag skulle gå in i någon vilosal och vila en halvtimme medans hon åt lunch för att sedan se om jag mådde bättre. HA HA HA. Något av det mest komiska någonsin. Verkligen ligga ensam i ett mörkt rum i en okänd del av skolan. Jag ville ju bara slippa historian.
30 minuter senare vaknade jag på en hård madrass med en läskig tant stående över mig. Jag lovade henne att gå till historian och därefter försöka ta skolan mer på allvar.
Gick raka vägen hem.
..nästa gång blir det utan tvekan den fejkade tandläkarlappen...
Kommentarer
Trackback